Hej alla mina läsare! ,förlåt att det var länge sen ,jag har skrivit-är i bloggen.
Jag har inte haft så mycket tid att skriva. vi har fått en underbar dotterson, som jag vill vara mycket med och se när han utvecklas. med hans liv. .just nu är han 8 månader.
Nu fortsätter vi våran tema; VÄGEN
Min väg kännas som att den börjar bli hel och rak igen ,efter alla åren och nu kan man gå rakt genom tunneln utan några hinder. några små hinder är det, men de försöker jag hoppar över .ibland går det bra ,men ibland, måste man stanna upp på vägen fundera över livet. ,om den lilla gropen kommer vakna eller nya gropar kommer dyka upp.
ibland. blir jag fortfarande orolig och lite trött och tänker mycket ,men det skönt att bara jobba, eller annars går jag ut och gå. och försöka koppla av och umgås med er vänner.
Jag fundera ibland ifall denna körteln i magen vakna till liv igen, hur kommer det bli då
Jag mår bra nu, inte så trött och börja jobba lite på mitt jobb 2timmar per dag.ta vara livet och vägen en dag i taget.
jag har lärt mig att vara tuff och sa att jag skulle bara ha enkla och lätta jobben på jobbet och när jag kommer hem ifrån jobbet, varje dag ,har sagt till mig själv att bara koppla av ,ex mindfulness.-
Jag känner mig lättnad, av min fina väg ..Jag skulle gärna vilja tacka alla som har varit och funnits på min väg och. följt mig min långa vägen genom min sjukdomstid.och.fortfarande följer min väg, på livet . TACK OCH STOR KRAM. var rädda om er, varje dag på era vägar.
