puff.webblogg.se

15/11 2012åkte jag till Linköpingssjukhus för att skriva in mig på avd Handplastikavd för operattion den 16/11.på morgonen 16/11 kl 7.15 åkte jag ner till op salen. där kom en undersköterska och skulle satt en nål i min arm. jag hade en sjuksköteskeelev mig ner som ville följa med mig och ser min operation.efter all föreberdelse lugnade från all personal så var det dax för att rulla in i opsalen, där fick jag byta till någon annan säng SSk la på mig en blå varm filt och vissa syrgasen att detta skulle jag andas i. sen minns jag inget mer. detta var kl. 7,45. det vart en lång op. 10h.jag fick ha 4 st läkare. en öron,näsa,hals, kärlkirugi,ortoped och min huvudläkare handplastikläkare.När jag vakna upp vid uppvvaket så fråga jag hur mycket kl var. den var 18,30.då vill ringa hem .jag ringde hem till Sören och barnen då. var jag lite sludrigg.Min läkare kom och berätta att de fick plocka bort nyckelbenet för gick inta bara att bryta detta för det var för mycket lymfkörtlat på axeln.jag fick ligga kvar på uppvaket hela natten.Jag hade fått många sladdar. trest dränage och hade dropp för vätska.Jag kände kanska pgg för att varit med en är stor operation för första gången i mitt liv.nästa morgon körde de upp mig till min avd.jag blev mycket uppmärksamhet av personalen där. de var så fina. Minsta lilla tid de hade så kom dom in och satt och pratade med mig.Jag skulle börja äta,Men jag fick nästan upp maten jämt Jag hade svårt svälja tabletter också.På em kom sören och barnen och mina föräldrar upp.Det var skönt att bara fick hålla om dem och kramas.Min läkare sa att jag kommer någ inte kunna jobba eller köra bilen med min vä arm längre.Jag blev ledsen då.jag skulle stanna kvar över helgen på sjukhuset.Men ortopedläkaren kom efter helgen och berätta något glädje att jag behövde ej byta bil jag kommer kunna köra våran bil med växel och om jag börja träna kommer kanske få upp min styrka på armen.Efter helgen hade ettav dränage försvunnit men jag fick sluta äta vanlig mat.för de hade fick se röntgen bilderna efter operationen att de hade glömt sytt igen ett lite hål till lymfkanalen.Men den skulle läcka ihop av sig själv utan att öppna igen om jage fick bara näringsdropp. och ligga still i sängen. Jag fick bara gå på toaletten som en nittioåring.Jag kände så och sa ju längre det gick att kan jag inte få åka hem och ligga still en sjukhussäng hemma och har lah. men då sa läkaren så dålig är du inte , detta kommer att ordnas.Sören och mina föräldrar åkte varje dag och hälsa på mig fram tillbaka och mina tjejer kom nästa varje dag.Att de orkade. De är värda stora buketter rosor allihopa.Del de närmaste vänner ringde till mig via telefon prata så jag det inte blev långtråkigt.En dag ringde det ett tefonssmtal. Numrert kände jag inte igen det var en trevlig arbetskamrat och undrar hur jag mådde.Det var fint och att någon på mitt jobb brydde sig om mig. och bara ringde helt sjävmalt.Då vart jag glad.Sjukhusvistelse var lång och tråkig och undrade om jag skulle komma hem tills Sofia skulle fylla 14 år.7/12. Några dagar innan hennes födelsedag så bestämde läkararna att de skulle drar bort dränagegen fast det kom fortfarande vätska hur den ena. och la ett storttryckförband, om de skulle svullna fort skulle det öppna och sy igen, men det gjorde det inte och jag flyttas dess till annan avd. ögon,oron hals avd som jag egentligen tillhörde.och där fick jag börja äta fetsnålmat och de sa att efter helgen fick någ åka hem om det hade gått ned svullnad.Så Sofia fick firas av mig på sjukhuset. jag fick glass i bägare och det var gott de andra marängtårta..Jag fick åka hem efter treveckor på sjukhuset.den 10/12.kram på er alla som har varit med mig och har stött mig och stått ut mig,när jag har varit ledsen och att ni har orkat lyssnat.på mig. förtsättning fljer om några dar. kram på er.s